Sedan tog vi omvägen upp på berget för att spana lite på Montreal från ovan. I mitten av bilden ser vi olympiastadion från 1976.
Bredvid stadion ligger Biosfären, som jag nu vet är något helt annat än biodomen. Biosfären har massa djur i olika klimatzoner, medan biodomen är ett ganska trist miljömuseum. Stärkta av denna kunskap (och lite nedstämda av att ingen av bloggens läsare påpekade saken - jag som var säker på att vi hade den bästa av läsekretsar...) susade vi förbi biodomen på väg söderut.
Agnes stortrivdes i bilen när vi närmade oss den pyttelilla gränsstationen precis i hörnet Canada-New York-Vermont.
Där blev vi mottagna av en barsk gränsvakt som undrade varför vi inte valt den stora gränsstationen längs motrovägen.
- Hur kom ni hit?
- Ehhmm... med bil?
- Jamenjagmenar... varför valde ni just den här stationen.
- Ööööhhh... tja... GPS:en sa det till oss och vem är jag att säga emot?
Gränsvakten lät sig nöjas med svaret och efter att vi bedyrat att vi inte hade något kött eller fisk med oss i bilen fick vi susa in i amerikas förenta stater igen.
Vägen gick oerhört naturskönt över ett antal öar i sjön .
När vi nått fastlandet igen var det bara en kort bit kvar längs motorvägen innan vi nådde Ben & Jerry's glassfabrik. Där gick vi den guidade turen i fabriken och käkade lite glass - trots att vädret kanske inte var optimalt för det senare.
Vi gick också till företagets kyrkogård för smaker som de tvingats avliva.
Agnes passade på att prova the bully pulpit. Kan vara bra övning inför framtida presidentvalskampanjer.
Dagen till ära hade Agnes tagit på sig sin glass-onesie. Vad annars?
Med magarna fulla av glass åkte vi den sista timmen till våra vänner Peter och Anneli med busfrön Nils och Björn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar