onsdag 28 november 2012

Topplista

1. Morot (4/5)
2. Potatis, Gul (4/5)
3. Palsternacka (3/5)
4. Potatis, röd (2/5)
5. Sötpotatis (0/5). Spottade ut. Började gråta.

fredag 23 november 2012

Hej bäbis!

Äntligen kom vi iväg till Alexandria, VA, för att säga hej och välkommen till lille Jeremy (och hälsa på de stolta föräldrarna Amira och David). Agnes verkade tycka att det var intressant med en liten bäbis - lite större barn bryr hon sig inte det minsta om. Jeremy själv var dock helt ointresserad av äldre tjejer.

Oavsett hur kul det var med en lite kille, så var det inget som gick upp mot att leka med presentpappret som vi hade med oss:



Hej?



Thanksgiving

I går var vi och firade traditionell Thanksgiving hos Tricia och Jason. På menyn stod givetvis kalkon och tillbehör. På teven visades amerikansk fotboll.

Agnes fick dagen till ära prova på lite sötpotatis. Inte helt populärt.









Kossan kommer fram

Som ni kanske minns hade Agnes på sig en kodräkt när det var Halloween här. Vi drag fram dräkten en gång till för att ta lite bilder i dagsljus också.









torsdag 22 november 2012

söndag 18 november 2012

Extramaterialet

Det blev en snutt film över från igår. Håll till godo:


lördag 17 november 2012

Dags för smakportioner!



Idag var det premiär! Agnes fick smaka något annat än bröstmjölk (och D-vitamin). Den första maträtten på menyn var (ekologiskt) potatismos. Hur gick det? Se själva!


Agnes snackar och skrattar

När jag tömde videokameran idag hittade jag en del mer eller mindre gamla klipp som av olika anledningar inte hamnat här på blogen än. Här kommer några höjdpunkter!


Agnes hälsar på alligatorerna

Innan vi lämnade Florida tog vi en tur ut till det riktiga Everglades för att säga hej till alligatorerna. Det fanns (som tur var) ett ömsesidigt och genuint ointresse mellan Agnes och alligatorerna.










Everglades, en långsam, grund och vääääldigt bred flod som flyter över en gräsprärie. 


Sedan susade vi tillbaka till Hollywood, Fl, lämnade tillbaka bilen, hämtade ut vår väska och begav oss till flygplatsen.



De vänliga människorna på AirTran uppgraderade oss till en egen rad med större benutrymme. Det har verkligen funkat bra att flyga med Agnes.

Hamburgare


Efter det inte alldeles lyckade besöket på den grekiska restaurangen tog vi oss till hamburgerstället som enligt Oprah tydligen serverar Floridas bästa burgare. Hur det är med den saken har jag små möjligheter att på egen hand avgöra, men det var helt klart ett steg åt rätt håll jämfört med kvällen innan.

Vi satt under bar himmel med utsikt över Floridas Intracostal Waterway.



Julstämning

Lunchdags! Vi tog vår lilla fula hyrbil (Hertz, vi är inte vänner) till Gulfstream som är ett närbeläget shoppingcenter och hästkapplöpningsbana. I mitten fanns en alldeles oerhört smaklös julgran ihopbyggd bland palmerna. 


Givetvis började granen (och palmerna) också att blinka:



Gräsmattan var givetvis konstgjord, som allt annat här:


Agnes var måttligt imponerad.




torsdag 15 november 2012

I den japanska trädgården

Medan mamma var på sin konferens pruttade Agnes och jag iväg i den nyligen införskaffade hyrbilen med siktet inställt på Morikami-trädgården som låg blott en halvtimme norrut. Hyrbilen ja... det blev en spontan bilhyra när vi insåg att i) man inte kommer någonstans utan bil i Florida (heller) och ii) att det låg ett Hertz-kontor tvärs över gatan. Visserligen har jag heligt och dyrt lovat att aldrig hyra från Hertz igen, men vad tusan, någon gång ska man väl bli positivt överraskad.

Men nej. Jag ska inte trötta er med detaljerna, utan vi återvänder till den punkt i historien när jag och Agnes skramlar fram längs I95 i vår smutsiga, illaluktande, illaljudande Kia med nästan lika många miles på mätaren som repor i lacken.

Vi besökte den japanska trädgården förra gången vi var i Florida och blev oerhört förtjusta. Trädgåren är som ett smörgåsbord av olika historiska och estetiska stilar.



Bonsai!


Utställningshuset med vardagsprylar från Japan. Väcker ett enormt sug efter att åka dit igen.




Varje japansk trädgård måste ha en 添水 , en Sozu som är till för att skrämma bort djur som annars kan tänka sig att kalasa på bonsaiträden. Konstruktionen är enkel: ett bamburör är upphängt så att det vilar på en sten, men kan svänga fritt. Röret fylls på med vatten i långsam takt och när vattennivån har nått tillräckligt högt har rörets balanspunkt flyttats så att det svänger och tömmer ut vattnet. Därefter svänger det tillbaka och ger ifrån sig ett skarpt ljud när det träffar stenen. 



Agnes begrundar en stenträdgård.