Framme i Florida

Det gick oerhört smidigt att ta sig till flygplatsen i Baltimore i morse. Man borde aldrig köra på andra tiden än klockan halv fem på morgonen: hela Rockville Pike klarade vi av utan att stanna i ett enda rödljus och till och med The Capital Beltway gick smidigt. Det tar ungefär lika lång till att åka till Baltimore/BWI som till inrikesflygplatsen inne i cenrala DC och det är både enklare och billigare att parkera där.

Till och med säkerhetskontrollen gick smidigt och innan vi visste ordet av satt vi på AirTrans Boeing 717. Kärran ger vissa nostalgiska känslor eftersom det är efterföljaren till den MD-82:or som SAS flög (flyger?) med och har de karaktäristiska 2+3-sätena och en behaglig ljudnivå eftersom motorerna sitter längst bak. Behaglig om man sitter långt fram, vill säga.

Här kommer ett par bilder av Agnes på planet. Knivig exponering och linsöverstrålning har nödtorftigt maskerats med ett konstnärligt filter:

Nog med detta, här kommer ett par riktiga bilder också. 

Under inflygningen till flygplatsen i Fort Lauderdale knäppte jag en bild över det märkliga landskapet. Hela stället är sankmark - eller rättare sagt en mycket grund och mycket långsam och extremt bred flod som flyter över en grässtepp. En remsa närmast kusten har man dikat ur och täckt med hotell och hus (fulla med pensionärer). 

Under eftermiddagen tog vi en liten promenad i omgivningarna. Vi gick ner till stranden precis bakom hotellet där Christinas konferens är.

Här ser man vårt hotell närmast i bild. Konferenshotellet är tornet som sticker upp till vänster i bilden.

Kanalen/diket som ligger bakom hotellet.