Historisk helg

Nästan all vaken tid går åt att förbereda inför flytten. I helgen hann vi dock med ett par utflykter. Det började redan i fredags när jag och Anges tog en tur ner på stan för att se på förberedelserna inför presidentinvigningen. Hela Pennsylvania Avenue, som går mellan kongressen och Vita huset, var kantad av läktare och hundratals bajamajor höll på att placeras ut både längs paradvägen och i the Mall.

I söndags tog vi en tur till slagfältet i Gettysburg. Vi åkte ju förbi där när vi var på väg till Niagarafallen och bestämde oss då för att komma tillbaka. Nu var det dags. Vi tittade på filmen, gick igenom muséet och köpte CD-skivan med guidturen som man kär i bilstereon samtidigt som man åker omkring på slagfältet. Det var en märklig upplevelse - inte minst för för alla de monument som är utspridda på fältet. "Säkert hundra stycken" har jag sagt och lovat att det inte är en överdrift när folk tittar skeptiskt på mig. Den rätta siffra, som jag just Googlade fram, är 1328 stycken.

I går måndag var det så dags att bege sig ner på stan för att titta på invigningen av Obamas andra presidentperiod. Chief Justice Roberts förestavade eden - den här gången med fusklapp efter det pinsamma debaclet förra gången - och Obama svors in för sin andra och sista period i Vita Huset. Beyonce sjöng nationalsången (eller rättare sagt mimade till nationalsången visade det sig). Upp emot en miljon människor hade samlats för att se på. Paraden efteråt struntade vi att försöka se, utan i stället trängde vi ner oss i tunnelbanan och åkte hem för att packa en väska till.

Tidig morgon på väg söderut

I morse ringde väckarklockan redan klockan 03.45. Strax därpå satte vi oss i bilen och pruttade iväg till Baltimore, där vi bytte färdmedel från Nissan till en mer ståndsmässig Airbus. Just nu är vi mellanlandade i Charlotte, NC i väntan på nästa plan som ska ta oss hela vägen fram till Memphis.

En liten stund efter att vi startat från Baltimore seglade DC upp i soluppgången på vänster sida:

Vita-Huset-visit

En rolig julklapp under granen var en biljett för allihopa till Vita Huset. Christina ansökte om en biljett hos vår kongressledamot Chris van Hollen och innan vi visste ordet av var vi inbokade idag.

Efter en hel del köande, två ID-kontroller, en luktmaskin och metalldetektor släpptes vi in på området och in i huset genom den östra flygeln. Där inne fick vi gå igenom halva gången i källarplan, upp för trappan och sedan genom alla rummen på första våningen.

Inne i huset var fotografering förbjuden - man fick inte ens ha kamera med sig. Mobiler med kamera var dock OK att ta med och de fick användas så snart man kommit utanför huset.

Fler bilder från vinterljusen

Vi var ju och tittade på vinterljus härom dagen. Då var Agnes inte på sitt bästa humör, så det blev väldigt få bilder tagna.

I går kväll stannade Agnes och jag hemma för att baka pizza, medan resten av familjen drog iväg för att titta på ljusen. Morfar utrustades med en kamera och det här är vad som hade fastnat på minneskortet:

Juljärnväg i Brookside Gardens

Ett av våra favoritställen är Brookside Gardens, en inhägnad del av en större naturpark som har massor av fina odlingar och är vacker året om. Kring jul har de - vilket tydligen är tradition här - en juljärnväg uppbyggd i ett av växthusen.

Vi tog med Mormor och Morfar dit för att titta på tåget och på allt det fina i växthusen.

Agnes hade sovit gott i bilen och tyckte till en början inte alls att det var kul att komma ut i kylan. Inget som inte lite barnvagsrally kunde råda bot på.

En nostalgisk modellstad, från en tid då bensinen var billig och glada jazznegrer stod för underhållningen.

I modellstaden fanns ett modellväxthus med en liten modelljärnväg.

Morfar och Mormor betraktar modellen:

Agnes tröttnade ganska snabbt och sov en stund till. Det är viktigt att sova på dagen om man ska orka vara uppe hela nätterna.

Juleljus

I dag gjorde vi något annorlunda...

Det mesta hade varit lugnt fram till kvällen. Vi löste melodikrysset (vi kom halvvägs innan morfar ringde). Jag förberedde lite julmat, Agnes lekte, vi tog en tur allihopa till friluftsbutiken REI för att titta på en julklapp till oss själva (och där träffade vi Tamra, Nicole och Luke).

Men när mörkret sänkte sig förklädde vi oss till vanliga amerikaner, det vill säga satte oss i bilen, och brummade iväg till Seneca Park för att titta på juleljus.

I den varma trygga bilen kan man, tillsammans med hundratals andra i en lång bilkö, titta på enorma ljusdekorationer med jultema. Samtidigt som bilradion givetvis är inrattad på den sponsrande radiokanalen som kör julmusik non stop.

Dekorationerna strckte sig mer än fem kilometer. Agnes tittade till en början storögt på granar, renar, tomtar, hoppande fiskar, flygande örnar, fiskare, backhoppande renar, en heilande björn, snögubbar som gastade snöbollar och en massa annat som var iscensatt med avancerade ljusslingor.

En tvättäkta amerikansk upplevelse så här i juletider.

Annars har nedräkningen inför morföräldrarnas ankomst börjat. På måndag kväll landar de på Dulles.

Play date hos Drew

Medan Christina satt hemma och skrev så att tangentbordet glödde, tog Agnes och jag bilen till Germantown för att hälsa på Andrew den II och Andrew den III - den förstnämnda kallas Andy och den senare för Drew.

Agnes somnade sött i bilen och försiktigt försiktigt bar jag in henne i bilstolen, bara för att bli välkomnad av en stor hund som ställde sig och skällde ungefär en centimeter från Agnes ansikte. Kanske inte det roligaste sättet att vakna på...

Vi började med en promenad runt sjön. Agnes var fortfarande inte riktigt kompis med hunden, så hon vägrade sitta i vagnen utan ville absolut att jag skulle bära henne på betryggande höjd över det skällande djuret.

Drew är tre månader yngre än Agnes, men väger lika mycket. En rejäl bit.

När vi kom tillbaka till huset hade Agnes rädsla för hunden hunnit försvinna och de kunde bekanta sig lite med varandra. Hunden slickade Agnes på handen och Agnes intog sin vanliga nonchalanta attityd gentemot hundar. Sedan fick Agnes och Drew leka lite på en filt. Det första Agnes gjorde var naturligtvis att stjäla Drews gummigiraff, vilket inte var särskilt populärt...

Julfest hos mammas chef

I torsdags var det inte bara Lucia utan även den årliga julfesten hos mammas chef Louise. Alla bidrar med något och i år hade Agnes (med hjälp av mamma) kokat kola, knäck och dajm. Vi råkade köpa en påse extra socker av misstag senast vi var på Costco och något måste man göra med 10 kg socker.

Agnes gjorde sig bekant med hunden Tucker. I egenskap av vallhund var Tucker mycket noga med att hålla ett öga på Agnes. 

Efter lite för mycket mat och godsaker var det dags för "the white elephant game". Det går till på så sätt att man tar med sig en inslagen julklapp av det maximala värdet av 10 dollar som antligen kan vara ett nyinköp eller något man vill bli av med hemma ifrån. Alla får en nummerlapp. Den med lägst nummer väljer en julklapp ur högen och följade personer i nummer ordning kan antingen välja en ny julklapp eller stjäla någon annans. När alla julklappar är borta är spelet slut. Agnes plockade ett prickigt paket med ett något suspekt innehåll.

Agnes var mycket nöjd med eftermiddagen och har nu lärt sig hur man tyglar en chef på bästa sätt. Nämligen genom ett fast grepp om kopplet.