Första utlandsresan

Tidig morgon! Var planen... men Agnes behagade att sova sött och helt försumma sina plikter som väckarklocka. Det gjorde i och för sig inte så mycket, eftersom jag var uppe alldeles för sent igår för att se på när Nats lyckades sumpa en 6-poängsledning och till slut förlora mot Cardinals. Slut-slutspelat för huvudstadens nuvunna stolthet, med andra ord. Sålunda kom vi inte iväg från Williamsport, PA förrän framåt åtta-halv-nio-tiden. Vädret var krispigt så det blev till att skrapa rutorna på bilen innan det blev åka av.

Vägen som slingrade sig genom de höstfärgade Appalacherna var fantastisk vacker.

En bit framåt eftermiddagen började kaffe- respektive mjölksuget kännas och vi tog av från huvudvägen och gled in i den lilla staden Bath, NY.

Där hittade vi "familjerestaurangen" Chat-a-Whyle som erbjöd en rejäl andra frukost. Planen var att vi skulle stå oss på den hela dagen. Inga problem alls, visade det sig.

Det märks att Halloween närmar sig - i var och varannan trädgård dekoreras det för fullt. Halloweenutsmyckningarna håller på att gå precis lika mycket över styr som juldekorationerna. Här ett hus med ganska kul kattema:

Något som är extremt förknippat med årstiden är pumpor. Längs vägen stannade vi vid en liten gårdsbutik för att köpa äpplen och för att spana in deras "pumkin patch":

Under tiden låg Agnes i bilstolen och övande på sin bästa Silvio Dante-min. Eller Giovanni Henriksen som han heter numera när Little Steven har dammat av peruken för att spela skolteater med norrmän.

Åter till normalläget:

Efter en en massa körande dyker så äntligen dagens första destination upp på GPS:en:

Dags att titta ut genom fönstret och konstatera att någon har satt upp gröna skyltar som säger samma sak som Tomtom... märkligt.

Niagarafallen syns - enligt all världens samlade visdom - bäst från den kanadensiska sidan. Så vi siktar in oss på Regnbågsbron. Efter en kort konversation med en kanadensisk gränsvakt släpps vi in. Första gången i Kanada för mig och Agnes - och första gången utomlands för Agnes.

Från parkeringsplatsen ser man alla hotellen på den kanadensiska sidan.

Det hade mulnat på och var ordentligt kallt, så den fina filten som farmor stickat (och/eller virkat, Christina brukar vara på mig om att jag inte ser skillnad på det) kom väl till pass.

Fallen är faktiskt ganska mäktiga:

När vi tittat oss trötta i ögonen på allt vatten åkte vi vidare en kort bit till hotellet i Toronto, ca en timme från fallen. Väl framme ägnade vi kvällen åt att bada Agnes och att äta lite japanskt från stället tvärs över vägen. Imorgon är planen åter igen att komma iväg i hygglig tid, men till skillnad från idag har vi inget etappmål inplanerat utan tänker bara ta oss så långt vi tycker det är kul på vägen mot Quebec.