Genom Kanada

Agnes visade sig vara helt opålitlig i morse. Istället för att väcka oss i lagom tid, fick vi ligga och snusa fram till halv nio. I kväll är det jag som stället väckarklockan!

Tanken var att i stort sett susa igenom Toronto, med ett snabbt stopp vid CN Tower på vägen. Det där med att susa gick det sådär med. För det första hade vi valt samma dag som Toronto maraton, så en massa gator där vi (eller rättare sagt Tom)  hade tänkt att köra på var avstängda. Dessutom tyckte någon att det var en bra idé att vägarbeta - och stänga av - två av de tre avfarterna i centrala Toronto, så köerna ringlare låååånga. Lägg till det att kanadickerna verkar helt talanglösa på att köra bil. Jag trodde att DC-trafiken var illa, men soppan av bilar och fotgängare (som alla har det gemensamt att de anser att trafikljus och filmarkeringar bara är till för prydnad) var bortom mänsklig fattningsförmåga.

På vägen till tornet fick vi se en del av Torontos skojiga arkitektur och utsmycknader:

Ett par trötta maratonlöpare i värmefiltar:

CN Tower:

Trots det lite disiga och småregninga vädret var utsikten från tornet riktigt fin.

Det fanns också ett glasgolv att roa sig med. Det kliade lite i benen när man gick ut på det.

Givetvis såg jag möjligheten att ta några tokroliga bilder. Agnes ställde villigt upp som modell:

Hela familjen, till och med Christina vågade sig ut på glaset till slut:

På väg ut ur stan somnade Agnes. Hon missade till en början inte mycket, den första bilten längs motorvägen var utan tvekan den fulaste och tråkigaste hittills:

Men så snart vi kommit en bit utanför staden tog ett varierat jordbrukslandskap i höstfärger vid.

Ett snabbt stopp för kartstudium på en Tim Hortons, Kanadas mest populära snabbmatskedja med över 3000 restauranger. Det tycks ligga en i nästan varenda gatukorsning. Tim Horton var förresten en hockeyspelare.

i försökte också ta oss in på det kanadensiska kongl. flygvapnets museum, men det var tyvärr stängt p.g.a. strömavbrott. Det hade INTE hänt i USA.

Sedan blev det en sväng på mindre vägar längs Lake Ontarois strand, inklusive en tur med en färja.

Området är gammalt lojalist-land. Lojalisterna var de som fortsatte att sympatisera med engelsmännen under den amerikanska revolutionen. När det visade sig att de satsat på fel häst valde flera av dem att flytta till Kanada, där de fick land av den brittiska kronan som tack för att de inte ställt upp på självständighetssidan.

Kvällsmat blev på en liten restaurang i Bath. Torskburgare stod på menyn och till det fick jag en lokal lojalist-öl.

I morgon blir det tidig avfärd - kom ihåg: riktig väckarklocka den här gången - till Montreal där vi räknar med att vara i god tid innan lunch.