Framme i Chicago

En kort uppdatering från Chicago. Vi åkte hemifrån innan sex och flög från Reagan-flygplatsen i centrala DC. Agnes verkade gilla att flyga - hon sov mest hela tiden.

Utförligare rapport kommer!

Tack för bollen

Det kom ett brev från familjen Källsten/Orinius i Linköping... med roliga glassfrimärken, ett fint kort och en av Rebeccas hemsydda tygbollar. Agnes tackar så mycket och hälsar att det var jobbigt att blåsa upp ballongen.

Något att bita i

Dagens första tack går till Karin och Magnus med familj. När vi var där och åt kräftor fick Agnes en bitring som blir bra när tänderna börjar komma och en strut som man kan lägga frusen frukt i - perfekt när det blir dags att prova annat än mjölk.

Kräftskiva

Det är den tiden på året då det skall ätas kräftor. På den här sidan atlanten finns det ett par små problem att övervinna innan man kan ha en riktig kräftskiva. För det första tycker amerikanerna (förutom några få nere i Louisiana) att det är havskräftor och inte sötvattenkräftor man ska äta. Det är ju givetvis fel - ja, till och med definitionsmässigt fel, eftersom det är så göteborgare gör. För det andra gillar amerikaner att äta skaldjur ångkokta och fortfarande varma. Fel fel fel.

Men som tur är finns IKEA. Trots att de försämrat sin matbutik något oerhört under det senaste året, så kan man fortfarande få tag på riktiga kräftor där. Dock inte i vår närmsta IKEA i College Park, där de lyste med sin frånvaro. Istället tog Agnes och jag en tur till vilda Virginia och IKEA i Woodbridge. En knapp timmes resa först längs charmiga ringleden runt DC och sedan vidare längs väg 95 - USA:s motsvarighet till E4:an mellan Stockholm och Helsingskåne.

Väl framme lade vi snabbt vantarna på två paket kräftor. Det var massor av folk i butiken och medan vi stod i kön fick vi tålmodigt förklara för nyfikna amerikaner hur man äter kräftor på Rätt Sätt. De flesta passade också på att påtala hur oerhört söt Agnes var - så många att hon till slut lackade ur:

På vägen hem var vi tvungna att stanna till vid den stora gallerian i Tysons Corner också, eftersom Agnes tjatade så mycket om att få gå till Lego-butiken där.

Kräftorna åt vi tillsammans med vännerna Karin och Magnus, med busfrön, i Bethesda. Jag var inte tillräckligt snabb med kameran för att hinna dokumentera skivan medan det fortfarande fanns kräftor kvar. IKEA:s kräftor får 3 av 5 gubben-i-månen-lyktor. Fullt godkända, med andra ord.

Utflykt österut

I går gav vi oss väg för en utflykt österut, till andra sidan bukten och Delmarva-halvön. För att ta sig dit åker man via Marylands huvudstad Annapolis och vidare över Bay Bridge.

På andra sidan bron tog vi en liten paus och åt vår medhavda sill och potatis (och nubbe). Vi passade också på att titta på vad som kan vara världens mest miserabla japanska trädgård:

Sedan vidare, full fart i riktning mot Ocean City. Det är en märklig liten stad, där det mesta går ut på alkoholkonsumtion och allmän skörlevnad. Vi åkte dock inte riktigt ända fram, utan stannade vid den glassfabrik som var målet med resan. Ytterligare en stämpel i glasspasset! Glassen var riktigt god,. Förmodligen den bästa hittills med generösa mängder frukt och bär. Ett par lokalproducerade ostar fick följa med hem.

Vid det här laget var Agnes ganska trött på att sitta still i barnstolen, så efter blöjbytet blev det lite magitd och en massa sprallande:

På vägen hem stannade vi till vid en av alla de "farmers market" som ligger utspridda i jordbrukslandskapet på Delmarva. 

Agnes hittade en vattenmelon, men den fick inte följa med hem. Tidigare på dagen hade vi nämligen stannat till hos en vattenmelonförsäljare, som liksom jag var missnöjd med att det numera är så svårt att få tag på meloner med kärnor. Jag och melonförsäljaren var överens om att melonerna med kärnor är så mycket sötare och godare än de kärnfria och jag fick till slut - medan vi båda beklagade oss över samhällets allmänna förklening som leder till att folk inte ens orkar spotta kärnor - köpa två meloner (med kärnor) för $1.

Innan vi åkte hela långa vägen hem stannade vi till i en park för en kopp kaffe och en slurk mjölk.

Agnes somnade ganska omgående i sin stol och vi åkte tillbaka över Bay Bridge, samtidigt som ett mäktigt åskväder drog in över DC-området.

Tålamod

Jag vet att ni, den enorma skaran bloggläsare, ser ut som Agnes på bilderna nedanför när det dröjer mellan uppdateringarna här på bloggen. Vi har varit upptagna med en massa äventyr hela helgen. Text och bild kommer!

Härlig badstund

Det är få saker som Agnes tycker så mycket om som att bada. Det skulle i så fall vara att bli torkad efter badet. Här kommer ett par bilder från kvällens bad: