På andra sidan bron tog vi en liten paus och åt vår medhavda sill och potatis (och nubbe). Vi passade också på att titta på vad som kan vara världens mest miserabla japanska trädgård:
Sedan vidare, full fart i riktning mot Ocean City. Det är en märklig liten stad, där det mesta går ut på alkoholkonsumtion och allmän skörlevnad. Vi åkte dock inte riktigt ända fram, utan stannade vid den glassfabrik som var målet med resan. Ytterligare en stämpel i glasspasset! Glassen var riktigt god,. Förmodligen den bästa hittills med generösa mängder frukt och bär. Ett par lokalproducerade ostar fick följa med hem.
Vid det här laget var Agnes ganska trött på att sitta still i barnstolen, så efter blöjbytet blev det lite magitd och en massa sprallande:
På vägen hem stannade vi till vid en av alla de "farmers market" som ligger utspridda i jordbrukslandskapet på Delmarva.
Agnes hittade en vattenmelon, men den fick inte följa med hem. Tidigare på dagen hade vi nämligen stannat till hos en vattenmelonförsäljare, som liksom jag var missnöjd med att det numera är så svårt att få tag på meloner med kärnor. Jag och melonförsäljaren var överens om att melonerna med kärnor är så mycket sötare och godare än de kärnfria och jag fick till slut - medan vi båda beklagade oss över samhällets allmänna förklening som leder till att folk inte ens orkar spotta kärnor - köpa två meloner (med kärnor) för $1.
Innan vi åkte hela långa vägen hem stannade vi till i en park för en kopp kaffe och en slurk mjölk.
Agnes somnade ganska omgående i sin stol och vi åkte tillbaka över Bay Bridge, samtidigt som ett mäktigt åskväder drog in över DC-området.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar