Kräftskiva

Det är den tiden på året då det skall ätas kräftor. På den här sidan atlanten finns det ett par små problem att övervinna innan man kan ha en riktig kräftskiva. För det första tycker amerikanerna (förutom några få nere i Louisiana) att det är havskräftor och inte sötvattenkräftor man ska äta. Det är ju givetvis fel - ja, till och med definitionsmässigt fel, eftersom det är så göteborgare gör. För det andra gillar amerikaner att äta skaldjur ångkokta och fortfarande varma. Fel fel fel.

Men som tur är finns IKEA. Trots att de försämrat sin matbutik något oerhört under det senaste året, så kan man fortfarande få tag på riktiga kräftor där. Dock inte i vår närmsta IKEA i College Park, där de lyste med sin frånvaro. Istället tog Agnes och jag en tur till vilda Virginia och IKEA i Woodbridge. En knapp timmes resa först längs charmiga ringleden runt DC och sedan vidare längs väg 95 - USA:s motsvarighet till E4:an mellan Stockholm och Helsingskåne.

Väl framme lade vi snabbt vantarna på två paket kräftor. Det var massor av folk i butiken och medan vi stod i kön fick vi tålmodigt förklara för nyfikna amerikaner hur man äter kräftor på Rätt Sätt. De flesta passade också på att påtala hur oerhört söt Agnes var - så många att hon till slut lackade ur:

På vägen hem var vi tvungna att stanna till vid den stora gallerian i Tysons Corner också, eftersom Agnes tjatade så mycket om att få gå till Lego-butiken där.

Kräftorna åt vi tillsammans med vännerna Karin och Magnus, med busfrön, i Bethesda. Jag var inte tillräckligt snabb med kameran för att hinna dokumentera skivan medan det fortfarande fanns kräftor kvar. IKEA:s kräftor får 3 av 5 gubben-i-månen-lyktor. Fullt godkända, med andra ord.