Konnichiwa!

I går var det poster-visning för Agnes. Det blev lite kö med alla som skulle hälsa och prata lite med henne. Väldigt skoj, tyckte Agnes, speciellt eftersom några av de nya bekanskaperna har långt, vackert, mörkt hår.

Om mamma får välja var det roligaste mötet trots allt en kollega från Nationella Cancerinstituet i Tokyo som plötsligt dök upp vid mammas poster. Det var fem år sedan mamma jobbade med Dr Iwasaki i Tokyo. Nu tyckte Agnes att det kanske var dags att göra det igen...

Mamma vid sin poster:

Kompisen Kristin:

Vännen Wenny och buddyn Britton:

Japanerna, med Dr. Iwasaki i mitten:

Blötdjur

Framme på hotellet fick Agnes tvätta av sig resdammet. Som vanligt en högtidsstund.

Framme i Florida

Det gick oerhört smidigt att ta sig till flygplatsen i Baltimore i morse. Man borde aldrig köra på andra tiden än klockan halv fem på morgonen: hela Rockville Pike klarade vi av utan att stanna i ett enda rödljus och till och med The Capital Beltway gick smidigt. Det tar ungefär lika lång till att åka till Baltimore/BWI som till inrikesflygplatsen inne i cenrala DC och det är både enklare och billigare att parkera där.

Till och med säkerhetskontrollen gick smidigt och innan vi visste ordet av satt vi på AirTrans Boeing 717. Kärran ger vissa nostalgiska känslor eftersom det är efterföljaren till den MD-82:or som SAS flög (flyger?) med och har de karaktäristiska 2+3-sätena och en behaglig ljudnivå eftersom motorerna sitter längst bak. Behaglig om man sitter långt fram, vill säga.

Här kommer ett par bilder av Agnes på planet. Knivig exponering och linsöverstrålning har nödtorftigt maskerats med ett konstnärligt filter:

Nog med detta, här kommer ett par riktiga bilder också. 

Under inflygningen till flygplatsen i Fort Lauderdale knäppte jag en bild över det märkliga landskapet. Hela stället är sankmark - eller rättare sagt en mycket grund och mycket långsam och extremt bred flod som flyter över en grässtepp. En remsa närmast kusten har man dikat ur och täckt med hotell och hus (fulla med pensionärer). 

Under eftermiddagen tog vi en liten promenad i omgivningarna. Vi gick ner till stranden precis bakom hotellet där Christinas konferens är.

Här ser man vårt hotell närmast i bild. Konferenshotellet är tornet som sticker upp till vänster i bilden.

Kanalen/diket som ligger bakom hotellet.

Hej då pumpegubben!

Pumpan på balkongen har börjat se lite hängig ut på sista tiden. Således dags för den att lysa upp tillvaron på soptippen istället för hemma hos oss. Den här gången tänkte vi slänga ut pumpan innan den blir till en liten rutten hög som inte på något sätt är rolig att samla ihop.

Agnes sa hej då och passade på att posera lite med pumpan.

Så här såg gubben ut när det begav sig:

När vi gick hem i lördags såg vi en hel pumpafamilj:

På väg

Klockan är lite för tidigt och vi sitter på flygplatsen i Baltimore och väntar på planet som ska ta oss till Fort Lauderdale i Florida.

Lätt val

I går var det dags. Det efterlängtade valet gick av stapeln. Pappa åkte iväg till SVTs studio i DC medans mamma och Agnes följde valvakan mycket intresserat på både CNN och SVTplay. Det såg oerhört jämt ut i början men efter att pappa gjort några väl valda uttalande i SVT började det hända lite.  Kring kvart över elva någon gång var det avgjort med Obama som överlägsen vinnare. Vi det laget sov Agnes väldigt gott eftersom hon redan gjort sitt val. Ett lätt val, den enda möjliga vinnaren är pappa!

Halloween!

Igår var det halloween-firande som gällde. Vi hittade en oemotståndlig kodräkt till Agnes som vi tvingade henne att ha på sig först under halloweenfesten på mammas jobb och sedan på kvällen när Nelli, Felipe och Julia kom förbi. Det kom en del ungar och ringde på dörren och frågade om "trick or treat". Ett huligangäng rationaliserade dock och gick rakt på sak: "Candy!". När sedan en av skitungarna försökte fiska upp en hel näve godis ur skålen, så blev jag till kvarterets sura gubbe och sa till att "man tar faktiskt bara en".

Här är bilderna! Vi börjar med en bild av får fina pumpa: