Bad Hair Day

Så här söt kan man också var i håret.

För övrigt så har det gjorts en del små framsteg som inte tidigare rapporterats här på bloggen. Agnes tycker numera att saker och ting är så kul att det ibland finns anledning att skratta.

Sedan en tid tillbaka har Agnes också kommit på hur man ska göra för att vända sig från rygg- till magläge. Exakt hur hon gör vet vi inte, för hon vägrar att göra det när vi ser på. Men kul måste det vara, för numera vänder hon runt i princip varje gång vi lägger ner henne.

En god bok

Under blöjbyten i Chicago såg jag hur Agnes koncentrerat pillade på paketet med stjärtservetter. Plasten var tydligen intressant att ta på och gav ifrån sig ett prasslande ljud. Här ungefär insåg jag att det fanns en chans att vara en bra farsa, så Agnes spändes fast i vagnen och tillsammans kutade vi längs shoppinggatan Michigan Ave. i jakt på en leksaksaffär.

(Det kan hända att vi stannade till en stund i Lego-butiken, som råkade ligga på vägen. Agnes har nämligen mycket svårt att bestämma sig för om hon vill ha campingbussen eller flygplanet.)

Väl framme i leksaksbutiken hittade vi en tygbok som prasslade på ett lika roligt sätt som servettpaketet. Agnes slukade glatt boken:

Filmen finns i HD-upplösning på Youtube.

På äventyr i storstan

När vi landat på Chicago O'Hare och hämtat vår väska blev det minsann limousinservice in till hotellet. Anledningen till denna extravagans var att det var det enda företaget som kunde erbjuda en barnstol till Agnes. - Det är inte lag på barnstol, alltså har vi inga, sa alla andra taxiföretag. Jag förklarade att det heller inte var lag på att jag skulle åka med dom, så det fick bli limo istället.

Hotellet ligger precis mitt i stan, mitt emot berömda Wrigley Building -byggnaden som William Wrigley lät uppföra som huvudkontor för sitt tuggummiföretag.

Här är utsikten från hotellet:

Så här ser det ut nere på Michigan Ave, eller "the Magnificent Mile som shoppingstråket kallas:

Medan mamma gick på konferensworkshop så tog vi en tur till Milennium Park. På vägen dig sprang vi på Nellie och Feilipe. Favoriten i parken är konstverket Cloudgate, eller kort och gott bönan:

Framme i Chicago

En kort uppdatering från Chicago. Vi åkte hemifrån innan sex och flög från Reagan-flygplatsen i centrala DC. Agnes verkade gilla att flyga - hon sov mest hela tiden.

Utförligare rapport kommer!

Tack för bollen

Det kom ett brev från familjen Källsten/Orinius i Linköping... med roliga glassfrimärken, ett fint kort och en av Rebeccas hemsydda tygbollar. Agnes tackar så mycket och hälsar att det var jobbigt att blåsa upp ballongen.

Något att bita i

Dagens första tack går till Karin och Magnus med familj. När vi var där och åt kräftor fick Agnes en bitring som blir bra när tänderna börjar komma och en strut som man kan lägga frusen frukt i - perfekt när det blir dags att prova annat än mjölk.

Kräftskiva

Det är den tiden på året då det skall ätas kräftor. På den här sidan atlanten finns det ett par små problem att övervinna innan man kan ha en riktig kräftskiva. För det första tycker amerikanerna (förutom några få nere i Louisiana) att det är havskräftor och inte sötvattenkräftor man ska äta. Det är ju givetvis fel - ja, till och med definitionsmässigt fel, eftersom det är så göteborgare gör. För det andra gillar amerikaner att äta skaldjur ångkokta och fortfarande varma. Fel fel fel.

Men som tur är finns IKEA. Trots att de försämrat sin matbutik något oerhört under det senaste året, så kan man fortfarande få tag på riktiga kräftor där. Dock inte i vår närmsta IKEA i College Park, där de lyste med sin frånvaro. Istället tog Agnes och jag en tur till vilda Virginia och IKEA i Woodbridge. En knapp timmes resa först längs charmiga ringleden runt DC och sedan vidare längs väg 95 - USA:s motsvarighet till E4:an mellan Stockholm och Helsingskåne.

Väl framme lade vi snabbt vantarna på två paket kräftor. Det var massor av folk i butiken och medan vi stod i kön fick vi tålmodigt förklara för nyfikna amerikaner hur man äter kräftor på Rätt Sätt. De flesta passade också på att påtala hur oerhört söt Agnes var - så många att hon till slut lackade ur:

På vägen hem var vi tvungna att stanna till vid den stora gallerian i Tysons Corner också, eftersom Agnes tjatade så mycket om att få gå till Lego-butiken där.

Kräftorna åt vi tillsammans med vännerna Karin och Magnus, med busfrön, i Bethesda. Jag var inte tillräckligt snabb med kameran för att hinna dokumentera skivan medan det fortfarande fanns kräftor kvar. IKEA:s kräftor får 3 av 5 gubben-i-månen-lyktor. Fullt godkända, med andra ord.