Easter present

Easter was great fun with all grandparents - as well as great uncle Nils-Hugo - gathered. Agnes was thrilled and it got even better when grandpa unveiled a huge parcel.

Inside was a vintage potty chair that used to belong to Christina. Of course it had been thoroughly pimped using high gloss red and silver paint.

Happy Easter!

Bästa badstunden

Tillbaka

Tillbaka i Sverige. Det har varit ett par väldigt intensiva veckor, för att uttrycka sig lindrigt. Att emigrera är inte något man gör i en handvändning, visade det sig.

För att sammanfatta lyckades vi till slut sälja våra möbler, säga upp alla abonnemang, sälja bilen, packa ner (nästan) allt i fyra väskor, städa ur lägenheten och lämna tillbaka nycklarna. Sedan var det bara att checka in på SAS-planet som tog oss till Köpenhamn. Nästan bara, kanske jag ska säga, för mellan incheckning och avgång så gjorde jag en ninjatillbakalämning av hyrbilen också.

Flygresan var föredömligt händelselös. Vi tacka nej till en uppgradering för att istället få sitta framme vid toalettväggen. Det fina med de platserna är att man kan haka i en barnsäng i väggen, där Agnes kunde ligga och sova en stor del av resan.





























Nu håller vi på att ordna allt som behöver ordnas. Samtidigt har Agnes gjort ett flera rejäla framsteg. Det senaste är att hon numera reser sig upp så snart det finns något att stödja sig på. Spjälsängen är naturligtvis helt perfekt för ändamålet och att stå upp är mycket roligare än att sova.

Bus på filten

Här var det randigt!

Historisk helg

Nästan all vaken tid går åt att förbereda inför flytten. I helgen hann vi dock med ett par utflykter. Det började redan i fredags när jag och Anges tog en tur ner på stan för att se på förberedelserna inför presidentinvigningen. Hela Pennsylvania Avenue, som går mellan kongressen och Vita huset, var kantad av läktare och hundratals bajamajor höll på att placeras ut både längs paradvägen och i the Mall.

I söndags tog vi en tur till slagfältet i Gettysburg. Vi åkte ju förbi där när vi var på väg till Niagarafallen och bestämde oss då för att komma tillbaka. Nu var det dags. Vi tittade på filmen, gick igenom muséet och köpte CD-skivan med guidturen som man kär i bilstereon samtidigt som man åker omkring på slagfältet. Det var en märklig upplevelse - inte minst för för alla de monument som är utspridda på fältet. "Säkert hundra stycken" har jag sagt och lovat att det inte är en överdrift när folk tittar skeptiskt på mig. Den rätta siffra, som jag just Googlade fram, är 1328 stycken.

I går måndag var det så dags att bege sig ner på stan för att titta på invigningen av Obamas andra presidentperiod. Chief Justice Roberts förestavade eden - den här gången med fusklapp efter det pinsamma debaclet förra gången - och Obama svors in för sin andra och sista period i Vita Huset. Beyonce sjöng nationalsången (eller rättare sagt mimade till nationalsången visade det sig). Upp emot en miljon människor hade samlats för att se på. Paraden efteråt struntade vi att försöka se, utan i stället trängde vi ner oss i tunnelbanan och åkte hem för att packa en väska till.

Hej då Mormor och Morfar

Det har varit lite ont om inlägg på bloggen de senaste dagarna. Det beror på att det visat sig att det där med att emigrera inte är något man sköter om på en kafferast. Snarare är varenda liten minut upptagen med saker som måste fixas.

Här kommer en laddning bilder från när vi lämnade av Mormor och Morfar på Dulles-fygplatsen i fredags. Kvällen började med att vi stuvade in alla väskorna i bilen (vilket var en bedrift) och hämtade upp Christina. Sedan gick vi ut och åt på en italiensk restaurang och efterrätten intog vi på den klassiska dinern i Bethesda. Mätta och glada kunde vi lämna in väskorna i British Airways trygga händer och vinka av morföräldrarna inför resan hem.