Medan mamma var på sin konferens pruttade Agnes och jag iväg i den nyligen införskaffade hyrbilen med siktet inställt på Morikami-trädgården som låg blott en halvtimme norrut. Hyrbilen ja... det blev en spontan bilhyra när vi insåg att i) man inte kommer någonstans utan bil i Florida (heller) och ii) att det låg ett Hertz-kontor tvärs över gatan. Visserligen har jag heligt och dyrt lovat att aldrig hyra från Hertz igen, men vad tusan, någon gång ska man väl bli positivt överraskad.
Men nej. Jag ska inte trötta er med detaljerna, utan vi återvänder till den punkt i historien när jag och Agnes skramlar fram längs I95 i vår smutsiga, illaluktande, illaljudande Kia med nästan lika många miles på mätaren som repor i lacken.
Vi besökte den japanska trädgården förra gången vi var i Florida och blev oerhört förtjusta. Trädgåren är som ett smörgåsbord av olika historiska och estetiska stilar.
Bonsai!
Utställningshuset med vardagsprylar från Japan. Väcker ett enormt sug efter att åka dit igen.
Varje japansk trädgård måste ha en 添水 , en Sozu som är till för att skrämma bort djur som annars kan tänka sig att kalasa på bonsaiträden. Konstruktionen är enkel: ett bamburör är upphängt så att det vilar på en sten, men kan svänga fritt. Röret fylls på med vatten i långsam takt och när vattennivån har nått tillräckligt högt har rörets balanspunkt flyttats så att det svänger och tömmer ut vattnet. Därefter svänger det tillbaka och ger ifrån sig ett skarpt ljud när det träffar stenen.
Agnes begrundar en stenträdgård.
