Toastmaster of the evening

Igår var det dags, Agnes som är en riktig pratkvarn ville gå på toastmasters kvällsmöte. Mamma hade bakat kladdkaka att ta med sig till fikan. Hela familjen stuvade in sig i bilen - lite sena med vi skulle inte missa fikan. Väl framme vid NIH-campus bestämde sig säkerhetsvakterna för att vi inte skulle få komma i tid. Taxibilen framför oss i security-check skulle vändas ut och in både topsas och undersökas av en hund för sprängämnen. Hunden som var en labrador luktade nyfiken på vår bil och det berodde nog mest på kladdkakan som fick bilen att lukta som hel en chokladfabrik.

När vi till slut kom in på campus var det bara 15 min kvar på mötet och fikan var sedan länge slut. Men det hindrade inte Agnes att göra skinande entre till toastmastersmedlemmarnas jubel. Efter mötet hälsade Agnes på alla och passade på att säga några väl valda gurgel, till allas förundran. Alla konstaterade att Agnes kommer att bli en lysande talare.

Docka

I går kväll tog mamma och Agnes en liten kvällspromenad runt kvarteret. Vi gick förbi poolen och konstaterade att det inte hade varit så dumt med ett litet dopp men eftersom poolen stänger 20:00 och vi var där 19:50 så fick det vara för denna gången. Vi mötte en hel del människor som liksom vi var väldigt nöjda med att det var lite svalare i luften. Om man nu kan kalla 27 grader för svalt.

Förutom några glupska mygg och en hund som njöt i vindraget från mattes bil så mötte vi en flicka som kanske var 10 år äldre än Agnes. Hon pekade på Agnes och sa "Mamma, den bebisen ser bokstavligen ut som en docka". Som stolt mor kan jag bara säga, se själv och avgör.

Pingla

När morbror med familj var på besök i förra veckan hade de förutom diverse godsaker från fäderneslandet även med sig ett halsband till Agnes.  Agnes visar stolt upp sitt smycke som hon kommer att ha på sig vid passande tillfällen. 

För de trogna läsare som undrar vad det kan ha varit för godsaker som Agnes föräldrar nu smaksar på, så vill jag berätta att det är bla Zoegas skånerost, dajm, matjesill, mormor Margarethas tomatmarmelad och sist men inte minst Mellbykavring.

 

Söndagsbesök

Idag kom Gretchen och Andy Benson på "brunch" eller "frunch" som det borde heta på svenska. Andy hade med sig en bok på svenska som  han ville att vi skulle översätta. Det visade sig att Andys farfars farfar var född i Holm församling utanför Halmstad. Efter lite sökande på internet kunde vi konstaterade att det i sverige idag finns ca 270 personer med efternamnet Benson dock ingen i Holm. Man kan däremot fråga sig om detta är en amerikanisering av efternamnet Bengtsson. Med lite tur hoppas vi att Andy och Gretchen kan få svar på den frågan via ancestry.com

Om några veckor ska familjen Benson få en liten pojke som ska heta Andrew den IV. Vi önskar Benson lycka till men både tillskottet och släktforskningen.

Agnes fick en fin liten mössa som tant Gretchen hade stickat och som kommer att värma gott i höst.

Annapolis

Det hände sig, som det ibland gör, att vi blev hungriga på lite fisk och skaldjur. Därför packade vi idag in oss i bilen och satte fart mot Marylands huvudstad Annapolis, som ligger ute vid undersköna Chesapeake Bay. På vägen plockade vi upp Tricia, som förvisso inte tycker särskilt bra om skaldjur, men som gärna ville hänga med Agnes en dag.

Vi hamnade på Mike's Crab House vid South River och fick efter lite väntan ett bord på bryggan. Under tiden vi väntade passade jag på att byta på Agnes, medan Christina och Tricia utforskade baren. Jag var dagens designated driver (vi har ännu inte anammat den tveksamma amerikanska traditionen att köra onyktra - i Maryland kör man lagligt med 0,6 ‰ i blodet).

När vi fick vårt bord beställde Agnes raskt in en krabba med mjölk.

Tricia och Agnes.

Efterrätten bestämde vi oss för att äta inne i Annapolis. Väl där blev vi utsatta för en discodansande flashmob.

Slutligen ett par blandade bilder på Agnes:

Kennedy Center

Idag hade vi ett litet ärende till det stora konserthuset här i stan, The John F. Kennedy Center for the Performing Arts. Det är ett enormt och fantastiskt konserthus, som rymmer  en orkestersal, en opera, en teater och ett gäng mindre scener. På taket finns café och restaurang med utsikt över Rosslyn och Georgetown.

Agnes var stum av beundran och satt knäpp tyst i vagnen med uppspärrade ögon. Ovanligt söt var hon, dessutom, för när jag frågade de äldre damerna i infodisken om toalett med skötbord så blev de alldeles till sig av Agnes närvaro.

- Hon kan stanna här hos oss! utbrast de. Jag påtalade att skälet till att jag frågade efter just skötbord var att Agnes börjat lukta illa på mitten...

Här är Agnes på taket:

 ... och inne i foajén:

Något att växa i

Det kom ett paket med okänd avsändare. Men efter att vi öppnat det och konstaterat att det innehöll en tröja och ett par solglasögon märkta "Swedish Air Force" var det inte svårt att gissa vem som låg bakom. Agnes skickar ett tack till Richard och lovar att snart växa i grejorna.