Omplåstrad

Idag var vi hos doktorn igen för att mäta och väga. Allt verkade bra, Agnes verkade trivas och tyckte att stetoskopet var oerhört spännande. Men precis när allt var så bra och kul så kom den elaka sjuksyrran och högg tre stora nålar i benen på Agnes. Resutlatet blev gråt tandagnisslan, eller snarare tandköttsgnisslan, av och till under hela eftermiddagen. Trist, såklart, men betydligt bättre än alternativet.

Nyvaccinerad

I morse var det dags för en tur till doktorn igen. Vi pratade om Agnes utvecklingsframsteg och mätte, vägde och klämde. Nu är hon drygt 62 cm och har lagt på sig ungefär ett kilo sedan förra gången. Sedan blev det dags för en laddning vaccin igen, samma sprutor som förra gången. Allt verkade bra och Agnes sken som en liten sol mot doktor Carl ändå till han tittade henne i öronen. Det var inte alls kul.

Jag passade på att ta influensavaccinet när vi ändå var hos doktorn. Av någon märklig försäkringsteknisk fråga måste jag betala vaccinet själv om jag går till apoteket, men får det på försäkringen om jag gör det hos en läkarmottagning. Tror jag. Vi får väl se om det dyker upp en räkning. Den här gången fick jag vaccinet som en nässpray istället för en spruta.

Läkarbesök

Idag var vi på besök hos vår barnläkarklinik för rutinkontroll och vaccination. Vi går till en klinik som vi trivs väldigt bra med, men det var inte alls säkert att vi skulle hamna där. När vi skulle välja barnläkare någon månad innan Agnes var beräknad ringde vi först till en läkare som vi fått rekommenderad. Det som var bra med henne var att hennes klinik ligger alldeles i närheten. Det som var dåligt med henne, visade det sig, var att hon är dum i huvudet. Som tur är märkte vi det när vi var där för ett inledande besök, innan Agnes föddes, för att säga hej och fylla i några blanketter.

Två timmar senare kom vi ut. Under tiden hade vi fått en föreläsning som till mycket mycket liten del handlade om sådant som barnläkare sysslar med och till desto större del om hennes åsikter om allt från var man ska köpa mat, via djuphavsfiske i Stilla Havet till hur höga löner försäkringsbolagens chefer har. Underförstått att hon själv fick för liten del av kakan. Jag försökte hålla god min, medan Christina - bokstavligt talat - bleknade. Vilket toktanten märkte och gick loss om hur mycket järnsupplement Christina egentligen behöver. Vi sov på saken och dagen efter ringde vi vår nuvarande klinik.

Sjukvårdssystemet i USA är fel på så många sätt. Men det finns guldkorn. Av det jag sett under de kontakter vi haft med våra barnläkare så är det precis så en klinik ska drivas. Det verkar finnas en tanke bakom allt och alla man möter på kliniken verkar trivas. Vi kunde inte vara mer nöjda.

Idag var det sålunda samma rutin som alltid. Väntetiden är någon minut innan man får gå in i undersökningsrummet. Av med kläderna, på med en torr blöja, sedan mätning och invägning av en undersköterska. Agnes är 2,5 cm längre än förra gången och har lagt på sig ett drygt halvkilo. Sedan kommer doktorn och kollar det som ska kollas och man har tid att ställa sina frågor i lugn och ro. Det är aldrig någon stress. Idag var det dessutom vaccinationsdags, den första större omgången vaccin. Två sprutor - en i varje lår - och ett drickvaccin administrerades av en sjuksyrra. Supen - som inte alls verkade särskilt god - var vaccin mot rotavirus och i sprutorna fanns vaccin mot stelkramp, difteri, kikhosta, haemophilus, pneumokocker och polio.

Den första sprutan var inte så farlig och möttes av ett kort skrik på temat "men är ni dumma i huvudet, eller?". Den andra var lite värre och resulterade i gråt och tandagnisslan. Stackars Agnes, som fram till den dumma sprutan hade varit på sitt allra bästa humör, med soliga leenden och en lång konversation med doktorn som tyckte det var kul att hon hade så mycket att säga.

Precis som vi blivit förvarnade så blev Agnes ganska röd om benet och hade uppenbarligen ont under eftermiddagen. Det var mycket gnäll och skrik. Vi tog en långpromenad i vagnen, vilket fick henne på andra tankar (hon älskar att åka vagnen). Resten av eftermiddagen fick hon ligga på pappas mage (och titta på OS. Närmare bestämt damernas beach volley). Rodnaden gick ner och framåt kvällen var hon en glad tjej igen. Förhoppningsvis blir det inga andra biverkningar, men det kan hända att hon får lite feber också.

Avslutningsvis några bilder som vi knäppte strax innan doktorn kom in. Det syns att hon är på gott humör.