Ukulelekonsert

I kväll var det dubbel premiär för Agnes. Först en premiärtur på DC-områdets tunnelbana. Vi åkte två stationer och klev av vid Grosvenor-Stratmore för att gå på Agnes första konsert. Det var utomhuskonsert med ukuleletema, som en del i Stramore Music Centers sommarserie. Det var också någon slags avslutning för ett ukuleleläger, visade det sig, för när vi kom så var det säkert ett 80-tal ukulelespelare i publiken som satt och kompade Jimmy Buffets Margaritaville. Inte för att det hördes något, men ändå...

Sedan blev det dags för riktig kosert! Innan kvällens huvudattraktion, The Ukulele Orchestra of Great Britain, så vankades det förband... efter förband, efter förband.

(Uppdatering, sedan min fru läst texten och påpekat att jag helt missuppfattat saken: TUOoGB skulle alls inte spela ikväll, det var bara något som jag fått för mig. Alla förbanden var alltså... själva konserten. Jag rodnar lätt av skam, för det kan ju aldrig ha varit så att jag blev missledd att tro att TUOoGB skulle spela för att kanske, ska vi säga, lättare förmås att lyssna på några timmars uckemusik)

Så kul är det inte att se hundra och en variationer av uckemusik (samt en del andra bastardinstrument som banjolin och banjoukulele). Agnes, som till en början var på sitt soligate humör, surnade till och bestämde att vi skulle gå innan huvudakten. Det finns en gräns för hur mycket ukulele man kan absorbera under en och samma kväll.

Så vi får nöja oss med en Youtubeversion istället:

Några bilder från kvällen: