Two weeks ago, we brought home the last boxes from my in-laws' attic. We had great help from Richard and the Ågerstam family. When everything had been collected and piled up in the garage, we could do nothing but wait for Christina and the rental van.
Christina arrived right on time, and we had the van loaded in just minutes.
Last week, I and Agnes decided to go abroad. Bus 8 took us to the central station in just over two minutes where we embarked one of the many trains crossing the bridge to Denmark. After two stops in Malmö (making this the "Malmö Metro"), it was time to pass the toll station and on to the bridge:
The boats look pretty small when traveling 50 m/160ft over the sea. This is a view you never grow tired of, even of you make the trip every day. We passed over the Finnline ferry we see leave Malmö Harbour every day.
On Danish soil and time to transfer to the driverless metro.
Just a few minutes later is was time to disembark and sign in at Statens Serum Institut, the Danish equivalent to CDC. Christina's office is located in an old barracks.
Agnes is checking out Christina's office:
After lunch, Agnes and I headed out to see what Copenhagen had to offer. Walking down the Strøget shopping street, and it so just happened that we all of a sudden found ourselves inside the Lego store.
We also had time to check out Nyhavm before we met up with Christina.
Going back over the bridge, watching the Finnline ferry on its way back to Malmö from Germany.
Malmö City Library is a fantastic library in an equally fantastic building. And best of all (according to Agnes) is the children's book section. The floor is covered with a thick, green carpet and they have hundreds of exciting books.
Easter was great fun with all grandparents - as well as great uncle Nils-Hugo - gathered. Agnes was thrilled and it got even better when grandpa unveiled a huge parcel.
Inside was a vintage potty chair that used to belong to Christina. Of course it had been thoroughly pimped using high gloss red and silver paint.
Tillbaka i Sverige. Det har varit ett par väldigt intensiva veckor, för att uttrycka sig lindrigt. Att emigrera är inte något man gör i en handvändning, visade det sig.
För att sammanfatta lyckades vi till slut sälja våra möbler, säga upp alla abonnemang, sälja bilen, packa ner (nästan) allt i fyra väskor, städa ur lägenheten och lämna tillbaka nycklarna. Sedan var det bara att checka in på SAS-planet som tog oss till Köpenhamn. Nästan bara, kanske jag ska säga, för mellan incheckning och avgång så gjorde jag en ninjatillbakalämning av hyrbilen också.
Flygresan var föredömligt händelselös. Vi tacka nej till en uppgradering för att istället få sitta framme vid toalettväggen. Det fina med de platserna är att man kan haka i en barnsäng i väggen, där Agnes kunde ligga och sova en stor del av resan.
Nu håller vi på att ordna allt som behöver ordnas. Samtidigt har Agnes gjort ett flera rejäla framsteg. Det senaste är att hon numera reser sig upp så snart det finns något att stödja sig på. Spjälsängen är naturligtvis helt perfekt för ändamålet och att stå upp är mycket roligare än att sova.
